Författarförlaget 1985

"Det var då jag upptäckte den.

Alldeles framför fötterna. Blank som en svart spegel – till hälften dold i de ännu mjuka nyfallna löven.

Vad kunde det vara?

Plötsligt blinkade föremålet. Ja, jag är nästan säker på att det kom en snabb ljusglimt från det. Som en signal!

Jag höll andan. Det var väl inte något farligt... ett hemligt vapen?

Försiktigt vände jag på det svarta och glänsande med foten. Då såg jag att det var en sten. Ingen vanlig sten. Blank som svart marmor, skrovlig i kanten. Jag böjde mig hastigt och tog upp den. Kände hur tung den låg i handen. Varm!"

Atlantis 1990

Om man lider av anorexia kan ångesten inför ätandet kännas som en orm i kroppen – en orm av äckelkänslor som man måste föra en ständig kamp mot om man vill överleva. Men på tallriken vid varje måltid ligger inte bara mat – där ligger också alla konflikter, minnen och rädslor. Och om man vinner över ormen, om man blir «frisk», kommer man då inte att stå där ful och fet och ensam?

Så beskriver en ung kvinna sin konflikt i sjukdomen – att trots allt vilja leva och vara normal och samtidigt vara rädd för hur det ska bli då, om hon övervinner sitt anorektiska beteende.

Lotta har kämpat mot sin anorexia i många år. Här har hon samlat sina dagboksanteckningar från en vårdperiod på en psykiatrisk avdelning för några år sedan. Hon beskriver sina känslor, sitt sökande efter roten till det onda, sina framgångar och misslyckanden, sina upplevelser av vården.

Psykiatern Jörgen Herlofson var under en tid Lottas läkare. Han bidrar i boken med sina upplevelser av patienten Lotta och beskriver hur man utan erfarenhet av anorexiapatienter byggde upp en vårdform för henne på en vanlig psykiatrisk avdelning.

Bonniers 1989

Dom börjar lägga sej i lite väl mycket. "Vad åt du till frukost, Evelyn? Varför har du inte ätit av müslin som jag köpte bara för din skull? Lova att du äter en stadig lunch, annars kan jag inte tillåta dig att hoppa över middagen så här. Varför vill du inte äta med oss andra?"

Jag stod i badrummet och torkade mig. Lollo kom in. Hon vrålstirrade på mig.

- Tycker du det? mumlade jag.

Stackars Lollo, hon tror att jag är smal bara för att mina lår har minskat några centimeter i omkrets. Hon SER inte.

Men det gör jag.

Starka Evelyn kallas hon. Fina, duktiga, konstnärliga Evelyn. Evelyn som klarar allt. Också att nästan svälta ihjäl.

Rabén & Sjögren 1988

"Den stora ovala spegeln var obarmhärtig. Marjatta vred på sig och granskade kroppen från alla håll. Hon slet loss gummisnodden ur hästsvansen och det askblonda håret föll ner över nacken. Hon gned sig försiktigt i triangeln mellan låren. Det var fjunigt, kanske hade det minskat något. Hon såg mera ut som en liten flicka igen. (- - -)

Spegel-Marjatta tycktes inte bry sig, Marjatta spände ut magen och nöp tag i huden.

– Man borde verkligen börja jogga på allvar."

Cura 1997

En tonårsdotter – glad och söt, duktig i skolan och med många kamrater säger plötsligt inför sin första språkresa att hon måste köpa en baddräkt. Baddräkt, hon som alltid använder bikini och har flera, nya...

Efter fyra veckor kommer hon hem – sen börjar ett flerårigt helvete. En socialsekreterare ringer en dag till mammans jobb och säger att man ordnat en plats för Sanna på en barnpsykiatrisk klinik och att ingen i familjen får träffa henne! Idyllen spräcks, familjegemenskapen börjar glida isär och tryggheten försvinner. En uppslitande konfrontation med myndigheterna följer.

I boken skildras åren av förnekelse, lögner, kräkningar i smyg, viktras ner till 40 kilo, långa sjukhusvistelser – och den svåra vägen tillbaka.

Detta är en ingående skildring av anorexia nervosa, en sjukdom som drabbar så många unga flickor. Undersökningar visar att var 100:e flicka insjuknar.

Detta är en mycket viktig bok för alla som har någon kontakt med dessa flickor. För familjer som drabbas, för all vård- och skolpersonal, psykologer, psykiatrer, allmänläkare, socialarbetare, kuratorer m fl.

ANN HöRNFELDT, som skrivit boken har kämpat för sin dotter mot sjukdomen och oftast utan samhällets hjälp. Hon är sjuksköterska och vårdlärare och har därför också stor teoretisk kunskap om sjukdomen.

Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund 1992

Hon visste att hon ljög för sig själv. Så hade det varit länge. Hon ljög för allt och alla. För sig själv. För skolsyster. För idrottsläkaren. För tränaren. För träningskompisarna. För mamma och pappa. Ingen skulle få reda på hennes stora hemlighet. Hemligheten hon bar långt där inne i hjärtat och som gnagde och gnagde. 

Hon hatade... och älskade på samma gång. Ville finnas samtidigt som hon ville sjunka genom jorden. Kämpade mot viljan att gå ner ännu mer i vikt. Då skulle hon inte orka träna. Inte orka någonting. Nu orkade hon bara med träningspassen. Sen satt hon stilla resten av dagen. Lät den tunna kroppen ta igen sig. Vila. Fast hon inte ville. Fast det ekade i hjärnan att "Sitter du still blir du fet. Sitter du still är du lat. Lat, lat, lat, fet, fet, fet."

Natur och kultur 1996

Sindy springer i vårskogen,
lätt som vinden.
Här känner hon sig fri.
Ingen kan bestämma över henne.
Springer hon bra fort nog
och blir hon bara lätt nog,
då kan den där mörka känslan
från i vintras aldrig komma tillbaka.
Full kontroll, det är vad hon vill ha.

Författarhuset 2000

Anorexia, med angränsande störningar, har blivit en folksjukdom, men framför allt är det unga människor som drabbas. I praktiskt taget alla skolklasser finns det någon – ibland flera – med allvarliga ätstörningar.

Linas ätstörningar började vid fjorton års ålder och snart var svälten hennes härskare. Nitton år gammal blickar hon nu tillbaka på den långa – till synes hopplösa – tiden när mörkret kom och lade sin djupa skugga över hennes liv.

I "När mörkret kom" möter vi problematiken inifrån den drabbade själv, men parat med kunnighet, allsidighet och mogen distans. Av Linas självutlämnande och upplysande bok förstår vi att kampen mot sjukdomen kan vara svår – mycket svår. Men vi ser också att det finns möjligheter.

Rabén & Sjögren 1983

Vid tretton års ålder togs författarinnan in på ett av Paris stora sjukhus på grund av anorexia (självsvält). 

Hon stannade där fyra månader, och två år senare skrev hon den här boken. 

Den handlar om hennes vistelse på sjukhuset, läkarnas försök att få henne att äta, hennes vägran ("Mig lurar ni inte.") och hennes upplevelse av de andra patienterna.

"Dessa fyra månader var så levande inom mig, så till den grad närvarande att jag förstod att om jag inte berättade om den här tiden på sjukhuset skulle den fortsätta att plåga mig och ställa sig emellan mig och livet. Jag var tvungen att ta mig ur det här tillståndet."