Göteborgsroman E

Åke Edwardson
Till allt som varit dött
1995

Åke Edwardson
Gå ut min själ
1996

Parhästarna Jonathan Wide (privatdetektiv, före detta polis) och Sten Ard (kriminalpolis) får i Åke Edwardsons andra roman ta itu med en serie brutala mord och parallellt med det ett antal råa rasistiska överfall på näringsidkande invandrare. Själva morden visar sig ha sitt ursprung i en liten småländsk ort, där även Wide växte upp. De båda spåren korsar till slut varandra och sambandet mellan morden och överfallen kommer upp i ljuset.

Gå ut min själ är högaktuell i sitt ämnesval och samhällskritiken får, vilket säkert märks på temat, stor plats. Bokens Göteborg är som vanligt detaljerat och autentiskt beskrivet. 272 sidor.

Ingemar Bengtsson

Åke Edwardson
Dans med en ängel
1997

"Han blundade och hörde hur blodet löstes upp av den kalla värmen från solen och hur väggarna började ropa om det som hade hänt här för mindre än tolv timmar sedan. Ropen tilltog i styrka och Winter satte händerna för öronen och gick tvärs över rummet och öppnade dörren till korridoren utanför. När han stängde dörren efter sig hörde han vrålen därinne, och han förstod att tystnaden varit lika öronbedövande när det hände."

På ett enkelt hotellrum i södra London hittas en ung svensk man mördad. Kort efter sker ett liknande mord i Göteborg. Av de blodiga fotspåren att döma har en makaber dans utförts i rummen. För den 37-årige kriminalkommissarien Erik Winter och hans medarbetare blir det inledningen till en av de mest plågsamma utredningar de haft hand om.

Dans med en ängel är en roman om utanförskap och förnedring, och om det mänskliga psykets dolda sidor, berättad med kraft och medkänsla.

Åke Edwardsons första kriminalroman, Till allt som varit dött, belönades 1995 med Svenska Deckarakademins debutantpris. Uppföljaren, Gå ut min själ, blev Sveriges kandidat till Glasnyckeln -–utmärkelsen för bästa detektivroman i Norden 1996. Åke Edwardson har fått stor uppmärksamhet för sin språkkänsla och sin förmåga att effektivt berätta en spännande historia med stark samhällsförankring.

Åke Edwardson
Rop på långt avstånd
1998

Kriminalkommissarie Erik Winters semester får ett abrupt slut klockan fyra en varm sensommarmorgon. En ung kvinna hittas mördad vid en sjö utanför Göteborg. Kvinnan saknar identitet. Hon har inget namn och ingen verkar sakna henne. Det enda Winter med säkerhet vet är att hon har fött ett barn. Sakta inser han att han måste söka sig långt bakåt i tiden för att finna svaren på de många frågor som hopar sig.

Rop från långt bakstånd är en roman om ensamhet och utsatthet och om hur det förflutna kastar sin hårda skugga över framtiden.

Åke Edwardson
Sol och skugga
1999

Kriminalkommissarie Erik Winter befinner sig på den spanska solkusten, där hans far ligger allvarligt sjuk. De plågsamma dagarna i ett soligt Marbella ger Winter tid att reflektera över framtiden – om tre månader infaller ett nytt årtusende och han själv står inför stora förändringar.

Samtidigt begås ett dubbelmord i centrala Göteborg. Winter och hans medarbetare ställs inför en till synes hopplös gåta vars svar ter sig allt mer komplicerat ju närmare lösningen de kommer. Winter börjar misstänka att han själv redan från början tilldelats en roll i mördarens djävulska lek.

Åke Edwardson
Låt det aldrig ta slut
2000

Det är en ovanligt varm sommar i Göteborg och en ung kvinna hittas mördad i en av stadens parker. Har hennes död något samband med det hittills ouppklarade mordet på en ung kvinna för fem år sedan?

Kriminalkommissarie Erik Winter följer den gamla utredningen steg för steg samtidigt som han arbetar för att lösa det nya fallet. Uppdraget tycks näst intill omöjligt, men Winter är övertygad om en sak: förr eller senare återvänder mördaren till brottsplatsen. Och då gäller det att vara där.

"Ja … jag vet inte vad jag ska säga …"

Vakthavande befäl Bengt Josefsson väntade med pennan mot blocket.

"Berätta vad det gäller", sa han. "Vem är det jag talar med?"

Hon sa sitt namn och han skrev upp det. Berit Skarin.

"Det är min lille son" sa hon. "Han … jag vet inte … han har sagt här i kväll till oss … om vi förstår rätt … att han har suttit i en bil med en ’farbror’ som han säger."

Tre närpolisdistrikt i Göteborg får under hösten in anmälningar om att små barn blivit kontaktade av en okänd person. Inga brott verkar ha begåtts så anmälningarna läggs åt sidan, ända tills en fyraårig pojke förs bort från en lekplats och återfinns skadad. Erik Winter, som samtidigt utreder en rad grova våldsbrott, anar att det finns en koppling mellan anmälningarna. Han sätter igång det komplicerade arbetet att försöka få fram trovärdiga uppgifter från små barn och desperata föräldrar.

Dagarna fram till jul blir allt annat än glädjefyllda för Erik Winter. Han vet att tiden är knapp om han ska förhindra en fasansfull katastrof.

Han vaknade i gryningen och var törstig. Han drog upp rullgardinen en liten bit och såg halva havet. Han drack ett glas vatten och funderade på en whisky men avstod. Det skulle bli en dag till.

Den skulle inte bli som någon annan han upplevt. När han la sig igen tänkte han att denna dag som börjat nu skulle bli den sista. Varför tänkte han så? Det var som en dröm där sanningar ingen ville höra fick gestalt.

Någon gång under andra världskriget försvinner den svenske fiskaren John Osvald mystiskt på en trålare utanför den skotska kusten. Nu, sextio år senare, tycks hans son Axel också ha försvunnit under en resa i Skottland. Efter att ha blivit kontaktad av Axels oroliga dotter bestämmer sig Erik Winter för att bege sig dit för att undersöka fallet. Återigen möts Winter och hans skotske kollega Steve Macdonald för att utreda ett fall, men den här gången får det konsekvenser som ingen av dem kunnat förutse.

Samtidigt i Göteborg undersöker kriminalinspektör Aneta Djanali en misstänkt hustrumisshandel. Motvilligt dras hon in i en kedja händelser som får henne att fundera över sitt förflutna och sina egna val. liksom Winter tvingas även hon ut på en resa till en främmande strand.

Åke Edwardson
Winterland
2004

I Winterland möter vi Erik Winter från Åke Edwardsons kriminalromaner i kortare form. Dussinet kriminalberättelser, dryga hälften med Erik Winter och hans kolleger vid Göteborgspolisen som huvudpersoner. De övriga är ibland helt fristående och handlar ibland om andra poliskollektiv. Men trots de olika brotten och de olika hjältarna finns ett genomgående och skarpt utmejslat tema: historien söker upp oss.

Allt kommer tillbaka. När Erik Winter kallas till ett hotellrum i Göteborg blir han påmind om något. Han kommer snabbt på vad: ett av hans första fall, som han aldrig lyckades lösa. Det handlade om en kvinna som försvann. Den sista natten tillbringade hon just i det här rummet. Winter såg något då, för arton år sedan. Något han vet att han borde förstått, kunnat tolka, men missade. Sakta går det upp för honom att det han inte såg den gången också kan ha betydelse för fallet med den döda kvinnan. Har de två kvinnorna något mer gemensamt än rum nummer 10?

Det är en vecka kvar till midsommar. Tre män hittas brutalt ihjälskjutna i en närbutik i en av Göteborgs norra förorter. Ingen har hört något, ingen har sett något, ingen vill berätta något. Erik Winter och hans kolleger arbetar i en fruktansvärd tystnad. Sverige i början av 2000-talet, det vänaste land.

Det är fruktansvärt tyst i Göteborgs norra förorter, i Hjällbo, Hammarkullen, Gårdsten, Angered, Rannebergen, Bergsjön. Ingen vill berätta något, vad som än har hänt, i alla fall inte för främmande. Erik Winter är väldigt främmande här.
Det är en vecka kvar till midsommar men redan hett. En tidig morgon hittas tre män döda i en närbutik. Två av dem, Jimmy Foro och Hiwa Aziz jobbade i butiken, den tredje, Amir Rezai var bara där. De är skjutna på nära håll. Avrättade. Inga pengar fattas i kassan. Kände de mördarna?
Den taxichaufför som upptäckte dem hörde någon springa därifrån, ”med lätta steg”.
Winter börjar fråga – ingen svarar. Ingen har hört skotten, ingen har sett någon fly, ingen vet vad de brukade sälja där i affären, mer än mat och cigaretter. Var det en uppgörelse om knark? Svarthandel? Flyktingsmuggling? Eller någonting värre?
Närpolisen i Angered dras in, nu är det dags att vittja de källor i den undre världen de drivit upp. Men källorna tiger – eller försvinner.
Misstron mot poliserna är komplett. Och varför skulle Nasrin Aziz berätta någonting överhuvudtaget om sin mördade bror Hiwa för de poliser som samtidigt är beredda att kasta ut hela hennes familj ur landet?
Erik Winter iakttas av en pojke på cykel, men pojken försvinner spårlöst när Winter söker kontakt med honom. Var det han som försvann ”med lätta steg”? Winter borde hitta den där pojken innan någon annan gör det.
Vänaste land, Åke Edwardsons åttonde roman om Erik Winter och hans kolleger vid Göteborgspolisen, skildrar ett Sverige som inte hörs eller syns, annat än i den anonyma statistiken – det vänaste land uppå jord.

 

Åke Edwardson är tillbaka med en ny roman om Erik Winter, den näst sista av tio. En berättelse om fem män, som alla på olika sätt står inför döden. Och som kommer att förenas av döden.
Nästan död man. Det närmar sig slutet ...

En gangster får sin nya bil rejält skadad av en smitare. Han ser det nu som sin livsuppgift att spåra upp smitaren. Men egentligen har han inte tid med det här – en tung grej är på gång.

En författare hyr ett hus på en stilla återvändsgata för att få ro att komma igång med sin nya bok, efter en uppslitande skilsmässa. Men några dagar efter inflyttandet störs friden av grannen, som spelar fruktansvärt hög musik. Vår författare bestämmer sig för att prata med grannen. Det är något han kommer att få ångra.

En frireligiös politiker, med fru och tre barn, försöker leva som han lär, men det är mycket svårt leva upp till allt under Gud. Han tillbringar dagarna som kommunalråd och kvällarna som pastor i en församling. En dag hittas han i sängen med en död man vid sin sida.

En till synes alldeles vanlig medborgare ställs inför ett ovanligt val: begå mord, eller dö själv. Vår medborgare vet att han knappast klarar sig undan även om han lyckas begå detta oerhörda brott. Och vad är det som säger att han slipper undan med ett enda mord?

En kriminalkommissarie börjar arbeta sig igenom ännu en regnig höst i Göteborg medan han funderar över meningen med livet. Eller snarare: hur man ger livet mening. Han får ett telefonsamtal som sätter igång en serie händelser.

Vår kommissarie lider av återkommande svår huvudvärk, men han vägrar undersöka orsaken till den. Det är ett misstag. Han är på väg att förlora sin familj. Han verkar inte märka det.
Vad har dessa män gemensamt? Bland annat en flicka som en gång försvann. Och att de alla – på olika sätt – står inför döden. Och döden kommer – på olika sätt – att förena dem.
Men det är bara halva berättelsen. Nästan bara början.

 

Lejla Ejupovic
Inre exil. 
Efter branden på Backaplan.
2000

Det började mitt i natten, halv tre, med att en kompis ringde och undrade om jag levde. "Det brinner! Många har dött. Jag är så orolig. Känner du någon som skulle dit?"

Jag fattade ingenting, höll hårt i telefonluren och kände en stor klump långsamt växa i halsen.

Kvällen den 29 oktober 1998. 63 unga människor omkom vid den katastrofala branden i en festlokal i Göteborg. Många förlorade syskon och vänner i branden.

Lejla Ejupovic, då 16 år, hade, liksom åtskilliga andra ungdomar i Göteborg, vänner som var med på festen. Det var ofattbart - så många döda, så unga …

Chocken efter katastrofbranden rör upp en mängd känslor. Många av de drabbade har redan upplevt död och avsked tidigare i livet, som flyktingar. Lejla själv flydde som nioåring från ett Bosnien i krig. Hon kände att hon måste göra någonting, att hon måste prata med de överlevande.

Det blev en bok, ett gripande dokument.

Sophie Elkan
John Hall : en historia från det gamla Göteborg
1899

"Min son behöver inte arbeta, min son kan aldrig bli fattig" sade grosshandlaren John Hall, en av Sveriges rikaste män vid slutet av 1700-talet. Sin enorma förmögenhet hade han byggt upp genom en omfattande järn- och trävaruexport. Familjen bodde i ett ståtligt palats vid Östra Hamngatan i Göteborg och som sommarresidens lät han bygga det vackra Gunnebo slott.

Sonen John Hall d.y. föddes 1771 och blev faderns ögonsten. Han gavs en fri uppfostran och blev mycket bortskämd. Hans stora intressen var konst och naturvetenskap som han helhjärtat fick ägna sig åt.

John Hall d.ä. dog 1802 och den 31-åriga sonen fick överta firman. Krig och försämrade konjunkturer, men framför allt hans totala brist på affärssinne samt falska personers intriger, ledde till att firman redan 1807 begärdes i konkurs.

Hans äktenskap med den vackra Constance Koskull upplöstes efter tre år och resten av sitt liv, över 20 år, drev han processer för att söka återfå sin förmögenhet och vinna rättvisa. Sina sista år framlevde han i Stockholm som ett gatans original och dog utblottad på en bakugn där han sökt skydd mot vinternattens kyla.

Hans öde kommenterades livligt av samtiden, och sägner om honom lever än idag. Författarinnan Sophie Elkan ger honom en sen upprättelse. Med stor medkänsla skildrar hon denna djupt olyckliga men i många stycken högt begåvade människa.

Sophie Elkan
Säve, Kurt & Comp.
(1894) 1990

Romanen utkom första gången 1894 och i nyutgåvan från 1990 är språket något moderniserat. Boken skildrar 1890-talets göteborgska societetsliv och Sophie Elkan berättar målande om heminredning, fester och klädmode. In i dessa kretsar kommer en ung målarinna, som chockerar genom sitt fria, självständiga uppträdande.

Mia Eriksson
Måla alla speglar svarta
1982

Mia Eriksson är tjugofem år och lever med sin femåriga dotter i en förort till Göteborg. Hon är öppen och glad. Som alla andra i början av det vuxna livet försöker hon finna ut vilken av många vägar mot framtiden hon ska välja. Mias liv har just börjat – trots de tjugofem åren. Tidigare var hon alkoholist, helt utslagen och på väg att dö.

Som tonåring märker Mia att hennes samvaro med andra blir lättare om hon sätter i sig ett par öl. Snart har hon byggt upp ett beroende. Dosen ökas och hennes umgänge förskjuts. Hennes ständiga längtan efter sällskap för henne till "gubbarna" på bänken och till ett liv utan fasta punkter. Hon blir en allt flitigare gäst på socialbyrån och därmed ett offer för myndigheters och enskilda befattningshavares godtycke. Hon rår inte längre själv över sitt liv. Hon börjar få nojor och har svårt att avgöra vilka händelser som tillhör verkligheten.

Efter ett raseriutbrott förs hon till sjukhus och tas in för vård. Hon rymmer, återfaller och tar sig självmant tillbaka. Så småningom hamnar hon på ett öppet rehabiliteringshem där hon träffar Gert, svår missbrukare även han. De båda "straffar" ut sig och flyttar in i Gerts pojkrum hemma hos hans gamla farmor. Mia blir gravid och hennes socialassistent gör genast klart för henne att hennes chanser att få ta hand om barnet är minimala. Mia skräms också av vetskapen om att hennes drickande skadar fostret. Utsikterna för henne, Gert och det väntade barnet är nattsvarta och Mia bestämmer sig för ett nyktert liv. Hon börjar med att låsa in sig i Gerts rum. Hon stannar där i sex månader.

Måla alla speglar svarta är Mias egen berättelse om sitt kvalfyllda liv: om förfallet, förnedringen och den långa vägen tillbaka. Mia berättar om sin kamp mot alkoholberoendet, mot sig själv, mot förakt och fördomar och mot oförstående myndigheter, mer angelägna om en proper statistik än besjälade av en vilja att ge verkningsfull hjälp.

Mias bok är gripande, nyansrik och kraftfull.

Per Ewald,
Århundradets grej : en roman om ett ungdomsuppror
1984