Mat

Mat i skönlitteraturen
- ett urval av Margareta Blomberg-Jonsson.

Böcker om en av livets höjdpunkter – mat!
Låt dig frestas, läs och njut!
Margareta

Böckerna presenteras med omslag och baksidestext.

 

Siw Alander
Blå duvan

Söderström & Co, 1985

Restaurang Blå Duvan står det på mässingsskylten utanför huset med klarröda pelargoner i burspråken.

Mona Alm får anställning som kallskänka i restaurangköket. Det är ett skiftesarbete med hårt uppdrivet tempo och omedelbar närhet till kamraterna ‑ som till övervägande del består av kvinnor.

Tillsammans med Mona kommer läsaren snabbt detta hektiskt arbetande kollektiv in på livet bland stekos, galghumor och schismer. Men med den äldre vännen Agnes kommer samtalen ytterst att handla om liv och död. En annan person som Monas tankar kretsar kring är en hemlighetsfull svartklädd kvinna med plymhatt i ett nattligt fönster.

 

Forum, 1992

När den danska författarinnan Karen Blixen (1885-1962) debuterade 1934 väckte hon sensation med sin medvetna och understrukna otidsenlighet. I hela hennes författarskap stiger miljöer och människor från ett svunnet Europa levande och färgstarka fram för läsaren ‑ långt från den bistra verkligheten.

I "Babettes gästabud" berättar Karen Blixen historien om den kvinnliga franska mästerkocken som råkar hamna hos två fromma prästdöttrar i den norska landsorten och slår deras umgängeskrets med skräckslagen häpnad genom att bjuda på en festmåltid å la Café Anglais i Paris, där Babette under sin storhetstid trakterat världens konnässörer. Samtidigt handlar berättelsen om världsdamen och artisten Karen Blixen som bjuder sina provinsiellt bornerade landsmän på sin diktkonsts lysande bankett.

 

Rameau de la Victoire
Kärlek, kaviar och pengar

T. Fischer & Co,1993

- Dygden uppskattar njutningen mycket lite.

Här handlar det med andra ord om vällust och syndfullt leverne! Läsaren återfinner  ekivoka berättelser och mycken kärlek – ofta invävd i osannfärdiga historier från vitt skilda miljöer.

Mat och dryck står alltid i centrum. Läsaren får bland annat uppleva:

‑ en äkta provencalsk middag med 11 förrätter, 4 huvudrätter & 3 desserter!

‑ ett märkligt korsikanskt vin, som aldrig funnits och ändå blir berömt i hela Frankrike!

‑ hur en industriledare, som blivit kock, flamberar en hummer med hembränd calvados, så elden sprutar upp i taket

‑ den svåra konsten att laga till gåslever utan att den smälter bort

I berättelserna kan man också finna svar på finurliga frågor, som läsaren säkert aldrig ställt sig:

- Varför är Frankrike gastronomins förlovade land?

- Varför är Paris så elegant och London så stökigt?

- Vilka viner botar man olika sjukdomar med i Frankrike?

- Vad ska man alltid tänka på när man vill tjäna riktigt mycket pengar?

 

Forum, 2002

När den nyckfullt mordiske italienske 1500-talshertigen Federico Basillione DiVincelli har skurit tungan av sin munskänk behöver han en ny avsmakare.

Av en slump faller valet på den utfattige herden Ugo DiFonte som tidigare nästan aldrig har fått äta sig mätt och knappt vet hur kött smakar. Nu kastas han in i en sagovärld av läckra anrättningar: omsorgsfullt tillagade kalvstekar, fylld svan, konstfullt arrangerade desserter.

Men Ugo vet att hertigen är hatad och han lever i ständig fruktan att maten ska vara förgiftad – han är lika hungrig mitt i detta överflöd av mat som han var när han vallade sina får.

Ugo lär sig dock snabbt maktens spel och påbörjar sin klättring mot en högre ställning samtidigt som den allt fetare hertigen kastar lystna blickar på Ugos dotter Miranda ...

Fylld av drastisk humor, grym spänning och burleska detaljer är Avsmakaren en sällsynt fängslande ögonvittnesskildring från en svunnen epok.

Peter Elbling är författare, skådespelare och regissör och har arbetat med teve, film och teater. Han har älskat Italien ända sedan barndomen och hans hobby är att samla gamla böcker och manuskript. Han har översatt Avsmakaren direkt från det italienska originalmanuskriptet, som han fick i gåva av en zigensk trapetskonstnär från Bulgarien.

Legenda, 1992

På släkten De la Garzas stora lantegendom i Mexico styr änkan Elena sin familj med järnhand. När Pedro friar till hennes yngsta dotter Tita, avvisas han eftersom Tita enligt uråldrig tradition måste förbli ogift och ta hand om sin mamma.

För att få vara i den älskades närhet gifter sig Pedro med hennes äldre syster. Och Tita finner ett sätt att ge uttryck åt sina heta känslor: hon gör sig till kökets härskare. och hennes underbara kokkonst påverkar alla i familjen på oväntat och dramatiskt vis.

Kärlek het som chili är en ”följetong om kärlek, matrecept och huskurer med ett nytt avsnitt varje månad” ‑ en ångande het berättelse om kärlek och that, om fantasi och passion.

 

Richters, 1998

Byborna kunde inte tro sina ögon. Det fula och nedgångna bageriet hade förvandlats. Nu var det lilla huset lockande som en karamell i cellofan. Fasaden var vitkalkad, fönsterluckorna scharlakansröda och ovanför dörren hängde en handmålad skylt: La Céleste Praline – Chocolaterie Artisanale. Vianne Rochers chokladbutik hade öppnat!

Viannes underbara choklad ger byborna livsglädjen tillbaka, något som inte ses med blida ögon av prästen Reynaud. Han härskar över sin församling med järnhand och har kämpat mot frestelser och sinnliga begär hela sitt liv. Vianne blir symbolen för allt han räds och föraktar och han bestämmer sig för att göra vad han kan för att få bort henne från byn.

Följ med till Sydfrankrike, till Lansquenet-sous-Tannes, där kvinnolist och människans goda sidor drabbar samman med intolerans och rädsla när en främling flyttar till byn.

 

Prisma, 2002

”När mor dog lämnade hon gården till min bror, förmögenheten i vinkällaren till min syster, och till mig, den yngsta, lämnade hon sin receptsamling… Mor var en naturkraft som fördelade sina gracer efter eget behag…"

Dunkla händelser med kärlek och svek som huvudingredienser finns nerskrivna i den märkliga, tidigare hemliga receptsamling med insprängda dagboksanteckningar som är Framboise Simons enda arv från sin mor. Boken har hon med sig när hon under falskt namn återvänder till sitt barndomshem i den lilla byn vid Loireflodens strand där hon startar ett crêperie.

Att hon köpt den fallfärdiga gården och rustat upp den betraktas med viss respekt av invånarna, även om ingen i byn vet vem den mystiska änkan egentligen är. Men här skall det förflutna hinna upp henne. Minnen från uppväxten i skuggan av den dominanta modern och av de svåra upplevelserna under kriget och ockupationen tränger sig allt mer på. Ju mer hon fördjupar sig i moderns dagbok desto klarare träder bilderna fram av en tragisk barndom i krigets skugga och de dramatiska händelser som ännu ger återklang i byns dagliga liv.

 

Forum, 2004

Med en fot i Stockholm och en i barndomens trygga småstad tycker sig Agnes stå hur stadigt som helst. Hon har en familj som alltid ställer upp, ett bra jobb i restaurangbranschen, en pojkvän som älskar henne och en bästa kompis som hon känner utan och innan. Eller? En efter en rasar byggstenarna i Agnes liv tills hela tillvaron rämnat. Men kanske är det som väninnan Lussan säger, att det i allas liv finns en vändpunkt. Kanske är det slumpen, kanske ödet. Kanske en insikt om att man måste skapa sitt eget liv.

Små citroner gula är en charmig roman om att hitta sig själv, om kärlek och vänskap, om att våga chansa och våga välja. Det är en engagerande berättelse som låter en känsla av värme dröja kvar länge hos läsaren.

Kajsa Ingemarsson, född 1965, är satiriker och skådespelare känd från både radio och tv. Hon debuterade som författare 2002 med På det fjärde ska det ske som, liksom uppföljaren Inte enklare än så, har fått mycket beröm av kritiker och gjort succé bland läsarna.

 

En bok för alla, 2001

Boken bjuder på ett yppigt urval berättelser från artonhundratalets första år till nittonhundratalets sista om givande besök på taverna och värdshus, på restaurang och källare, på pub och bar, på gästgivaregård och lönnkrog, på hotellmatsal och uteservering, på stekhus och trattoria i kallskänk och disk etc. Det är bara att ta för sig!
 

Norstedt, 2002

I sin största satsning sen Hummelhonung skildrar Torgny Lindgren en rad gestalter i en västerbottnisk by. På alla olika sätt är de drabbade av den stora folksjukdomen lungsot, en sjukdom som skildras med ordknapp munterhet. Förhållandet till lungsoten som är döden och till pölsan, som kan vara livet och längtan efter att hitta den yttersta, den slutgiltiga pölsan, är romanens drivkrafter.

Romanen är till sin form en enda lång notis. Den påbörjas av en notisskrivare, romanens berättare, år 1947 när en märklig tysk kommer till en västerbottnisk by. Den märklige tysken heter egentligen Martin Bormann, nazistledaren som i krigets slutskede gått under jorden men som nu dyker upp som Robert Maser, resande försäljare i herr- och damkonfektion.

Till byn kommer också Lars Högström, en ung lärare som i sin barndom höll på att stryka med i den gäcksamma sjukdomen, men överlevde och blev immun. Han har nu tagit tjänst i denna den mest smittade byn i hela landet. De båda finner varandra och far runt i hela nejden och smakar av den ena pölsan efter den andra. Målet är att hitta den yttersta, den slutgiltiga pölsan. Värst är viltpölsan i Morken, där huvudingrediensen är femton flådda ekorrar, kokta och malda. Bäst, men farligast, är den hos Ellen i Lillsjöliden.

Först 53 år senare kan berättelsen om byn, Bormann och Högström fullbordas. Notisskrivaren har då blivit en 107 år gammal man. Han kan inte dö förrän han fått summera ett helt livs förhållande till sjukdomen, skrivandet och medmänniskorna och till pölsan, som kan vara livet. Eller…

Torgny Lindgren har blivit mest känd genom sina romaner och berättelser med motiv från Västerbotten, som Ormens väg på hälleberget, Ljuset, Merabs skönhet och Hummelhonung, för vilken han också fick Augustpriset 1995. Hans senaste bok var berättelsesamlingen I Brokiga Blads vatten från 1999.

 

Wahlström & Widstrand, 2000

BADGÄSTERNA HAR FLYTT och friden verkar återställd i den lilla västkustidyllen Saltön.

Fast skrapar man på ytan är det inte mycket som är sig likt. Blomgrens fru Emily har återvänt efter sitt äktenskapliga snedsteg men beter sig inte som vanligt; inte verkar hon det minsta ångerfull, möblerna har hon slängt ut och nu har hon börjat banta ihop med öns inflyttade storstadspolis. Johanna har redan tänkt ut hur hjon skall möblera Blomgrens villa bara han gjort sig av med sin tjocka . Själv har hon övergivits av sin son och sin hyresgäst, den unga änkan Sara, som flyttat in hos sin pensionerade passion MacFie. Synd bara att  hon inte kan reglerna, tycker MacFie. När baddräktsdesignern Philip bjuder ut henne tackar hon genast ja utan att ens be om lov.

Och hur ska det gå med den traditionsenlig hummerfesten när konservfabrikens nya vd Lizette har hyrt hamnmagasinet? Det är oro i luften på Saltön när de först hummertinorna går i sjön.

HUMMERFESTEN tar vid där fjolårets hyllade MIDSOMMARVALS slutade, men kan lika gärna läsas fristående. Som alltid bjuder Viveka Lärn på en sprudlande läsfest där skrattet lever sida vid sida med vemodet och där den svärta som skuggar de på kornet fångade gestalterna ger berättelsen en alldeles egen ton.

 

Schildt, 1993

Mumindalens favoritrecept är samlade i Muminmammans kokbok.

Här hittar man bland mycket annat Snusmumrikens utfärdssoppa, Hungriga mumins potatislåda och Lilla Mys honungsbananer. I boken finns närmare etthundrafemtio recept på sallader, soppor, frukosträtter, efterrätter, utflyktsmat, salta och söta bakverk, kött‑, fisk- och grönsaksrätter. En del av recepten är lätta grundrecept, andra kräver mera arbete och kan vara bra att ha till hands  när man ställer till fest ä la Mumindalen.

Recepten varvas med illustrationer och citat ur Tove Janssons  muminböcker.

“Allting som är trevligt är bra för magen!”

 

Bromberg,1997

Rubys starka sexualitet blir den drivkraft hon använder för att dämpa sin frustration och känsla av tomhet då hon under några heta sommarmånader försöker fatta avgörande beslut för sin framtid. Vem är hon? Vad skall hon göra med sitt liv? Hur skall hon ha det med pojkvännen Nick som hon älskar, men som hon ständigt bedrar i jakten på nya sexuella erfarenheter.

Det är sommaren då hon av oro för sin mor återvänder till sitt föräldrahem, den trånga unkna lägenheten bakom faderns tvätteri i Queens, New York.

Där har hon och hennes syskon vuxit upp son, barn till kinesiska invandrare. Faderns känslokyla, hårdhet och traditionsbundna kinesiska livshållning har styrt och hämmat familjens liv.

Det starka förhållandet till modern håller Ruby kvar och hon drömmer om att kunna hjälpa henne till ett friare liv, långt bort från faderns terrorvälde. Modern hanterar spänningen i familjen genom att stå i köket och laga traditionell kinesisk mat och bokstavligen försöka dämpa atlas otillfredsställda hunger på livet.

Ruby berättar sin historia med en stor portion värme och humor. Hennes ivriga strävan att komma tillrätta med sitt och moderns liv griper tag i läsaren och lockar till både gråt och skratt.

 

Pontes, 1995

I dessa två berättelser av den store portugisiske diktaren Fernando Pessoa speglas författarens lidelsefulla och komplicerade förhållningssätt till omvärlden, hans självständiga tänkande och originalitet. Den första novellen behandlar temat individen kontra kollektivet, den andra är en rysare med oväntad upplösning.

I den andra novellen om den originella middagen – som säkert ger de flesta läsare mycket att tänka på - blandas spännande intrig med ett starkt politiskt budskap. Pessoa kan berätta och är en fantastisk språkbehandlare, det flyter lätt men är ändå stilrent.

Översättningarna, en från portugisiska och en från engelska (Pessoa skrev på båda språken) är mycket lyhörda. – Lena Udd. Btj

 

Norstedt, 1952

(Citat ur boken:)
Emellertid serverades en präktig förrätt, ty nu hade alla tagit plats utom Trimalchio själv, som hade första platsen reserverad för sig emot alla regler. Förrätten serverades på en bordsuppsats, där man såg en åsna av korintisk brons med två korgar över ryggen; i den ena låg ljusare oliver och i den andra mörka. Åsnan stod under två silverfat. där det i kanten var ingraverat Trimalchios namn och fatens vikt. På små vidlödda plattor låg stekta hasselmöss, beströdda med honung och vallmofrö. Vidare fanns där fräsande korvar på ett silvergaller, och under detta låg syriska plommon och granatäpplekärnor. Medan vi var i färd med dessa läckerheter, bars Trimalchio själv in under musik, och där han låg omstoppad med små kuddar, måste han locka de oförsiktiga att skratta. Ty hans slätrakade huvud stack upp ur en scharlakansröd mantel och omkring den väl insvepta halsen bar han dessutom en halsduk med bred bård och fransar, som hängde åt båda sidorna.

…

Nu bars det in glaskrus, noga tillgipsade och med pergamentsremsor fästade vid halsarna, med denna påskrift: ”Hundraårig Falerner från Opimius konsulat.” Vi läste etiketten, och Trimalchio slog ihop händerna och utropade: ”Ack! Så lever då vinet längre än ett människobarn! Nåväl! Låt oss skölja struparna! Vinet ger liv. Jag bjuder på äkta Opimius. I går serverade jag en sämre sort, och då var ändå sällskapet bra mycket finare än i dag.”

 

Bra Böcker, 2002

Detta är berättelsen om Rosa Fiore, en enkel bondflicka som växer upp på Sicilien på 1920-talet. Olycklig kärlek gör att hon redan i de sena tonåren vänder det  motsatta könet ryggen. Hon är nu en yppig och mycket tilldragande kvinna men hennes driftliv kanaliseras i ett intresse för matlagning som hon utvecklar till fulländning. I köket komponerar hon med sinnlighet och finess de mest delikata rätter. Hon tar anställning som biblioteksbiträde i Palermo och hennes liv är lika trist och dammigt som de gamla böcker hon är satt att sortera. Men en dag träder en gåtfull engelsman över bibliotekets tröskel. Hans ärende är att samla material till ett forskningsprojekt om siciliansk gastronomi. Han är inte vacker men han vibrerar av rå manlighet och Rosa är förlorad. Hon blir hans gastronomiska guide och under den amorösa sommar de får tillsammans visar hon sig besitta erotiska färdigheter som väl kan mäta sig med de kulinariska.

En fängslande roman om en blyg bibliotekarie med brustet hjärta vars passion för matlagning leder till en oväntad kärleksaffär.

 

1534

Rabelais läste en gång historien om den enorme jätten Gargantua och beslöt sig för att skriva en fortsättning på den berättelsen. Den kom ut 1532 och handlade om Gargantuas son Pantagruel och väckte stort uppseende.

Uppmuntrad av framgången skrev Rabelais två år senare – 1534 – boken om ”Gargantuas förskräckliga leverne”, alltså den kronologiskt första boken. Ytterligare tre böcker om jättarna kom ut, den sista 1567.

Man får länge leta efter en frodigare läsning.

Så här skriver Harry Järv i sitt förord:
Rabelais' prosa är vildvuxen och yppig, den är en egendomlig blandning av lekfulla infall, godtyckliga idéassociationer, lärda hänvisningar och citat, spirituella paradoxer och plumpa, råa skämt, ett sammelsurium där påhittigheten och fabuleringsförmågan tycks vara obegränsade, men där den goda smaken ibland saknas.”

Med de här fem ”jätteböckerna” ger Rabelais ett detaljerat tvärsnitt genom 1500-talets franska samhällskropp, vars avarter han gisslar med frän satir.

 

Aldus/Bonniers, 1970

Det stora kalaset är en strålande rolig skälmroman, som på ett förlösande sätt vänder upp och ned på alla hävdvunna begrepp. I Monterey, en liten kalifornisk stad, stiftar ni bekantskap med invånarna på Konservfabriksgatan. Där är den listige kinesiske handelsmannen Lee Chong och den humane och kloke doktorn, där är artisten Henri och den praktfulla hetären Dora. Där är Sam Mallory, lycklig invånare i sin med spetsprydda gardiner inredda ångpanna, och
där är framför allt Mack och pojkarna, en samling dagdrivare som är levnadskonstnärer och filosofer och tar dagen som den kommer. Skildringen kulminerar i en storslagen fest som gatans invånare ger till doktorns ära. Det blir ett kalas som hela staden talar om i många år efteråt. Det är en lovsång till livsnjutningen, en protest mot den grå vardagen.

 

Pan/Norstedt, 1967

Conan Doyle skapade den magre, skarpsinnige detektiven, Sayers den elegante, förfinade och Rex Stout den fete: Nero Wolfe, mannen som aldrig förflyttar sig från sitt bruna hus vid 35:e gatan i New York, vars ögon, ögon och ben är den munvige Archie Goodwin, men som själv ytterst ogärna rubbar sin bana mellan sängkammaren, växthuset med den fantastiska orkidésamlingen – och matsalen. Mat är Nero Wolfes stora passion näst lösande av kriminalgåtor, kvinnorna lämnar han åt Archie…

MORD BLAND MÄSTERKOCKAR handlar i hög grad just om mat, brott och kvinnor. För en gångs skull lämnar Wolfe sitt hus, sina orkidéer och far till West Virginia, till Kanawah Spa för att som hedersgäst delta i De Femton Mästarnas – Les Quinze Mâitres – årliga högtidsmåltid och hålla ett föredrag om "Amerikanska bidrag till kokkonsten". Men ack – knappt har man hunnit sätta sig till bords förrän en av mästarna blir mördad, och med eller mot sin vilja måste Nero Wolfe slita sina tankar från menyn till brottmålet.

"Den originellaste nyskapelsen på år och dag inom detektivromanens område har Rex Stout till upphovsman – ett ovanligt trivsamt detektivsällskap och en rolig variant på Conan Doyles klassiska kumpaner."
Svenska Dagbladet

Norstedt, 1994

De ställen jag tycker bäst om i hela världen är kök.

Det spelar ingen roll var det är eller hur det är, bara det är ett kök, bara det är ett ställe där man lagar mat, så trivs jag. Helst vill jag att köken ska vara funktionella och flitigt använda. Med en massa torra, rena kökshanddukar och skinande vita kakelplattor.

Fruktansvärt smutsiga kök är jag också vansinnigt förtjust i.

Kök där grönsaksrester ligger spridda över golvet och det är så smutsigt att inneskorna blir alldeles svarta undertill är egendomligt nog trivsamma när de är mycket stora. Matvaror för en hel vinter uppradade i ett jättelikt kylskåp med en silverblank dörr som jag lutar mig mot. Och när jag råkar lyfta blicken från den flottiga spisen och de rostiga knivarna, blinkar stjärnorna sorgset utanför fönstret.

Jag och köken är kvar. Det känns lite bättre än att tänka att jag är alldeles ensam.
(1:a kapitlets inledning)

 

Niloe (Fällan)

Emile Zola är en av litteraturens banbrytare. Den riktning han företräder kallas naturalismen. Han skildrade sin samtid, mitten och senare hälften av 1800talet, i en serie romaner som sökte återge verkligheten så troget som möjligt. "Krogen" hör till hans mest berömda verk. När vi först möter huvudpersonen, tvätterskan Gervaise, är hon en kraftfull och levnadsglad landsortsflicka som nyligen har kommit till Paris. Men hon blir snart märkt av storstadslivet. Männen i hennes liv utövar ett ödesdigert inflytande på henne. En av dem får delirium och slutar sitt liv på sinnessjukhus, och själv sjunker hon allt djupare. "Krogen" kan betecknas som världslitteraturens mest skakande vittnesbörd om alkoholens förbannelse.