Nobelpriset 2006

Nobelpriset i litteratur år 2006 Orhan Pamuk - akvarell av Vania Hermansson Nobelpriset i litteratur år 2006 tilldelas den turkiske författaren Orhan Pamuk "som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning". Några romaner i svensk översättning:
	Orhan Pamuk Den vita borgen Norstedts En ung italiensk ädling tas under en sjöresa till fånga av turkiska sjörövare och förs till Istanbul. Tiden är 1600-tal. Han blir slav hos vetenskapsmannen och astrologen Hodja. De båda männen visar sig vara lika varandra till förväxling. Tillsammans arbetar de två med en rad uppfinningar och astrologiska förutsägelser för sultanen. För dennes räkning konstruerar de också en gigantisk krigsmaskin som används för att i ett stort fälttåg mot Polen belägra den vita borg som titeln omtalar.

	Orhan Pamuk Det tysta huset Norstedts Det tysta huset utspelar sig i Turkiet i slutet av 70-talet. De sex huvudpersonerna för oss genom monologer in i berättelsen. I ett gammalt hur bor den 90-åriga änkan Fatma med sin ende tjänare Recep, en dvärg i femtioårsåldern. På sommaren kommer de tre barnbarnen från Istanbul, deras föräldrar är båda döda. Det är gymnasten Metin som drömmer om att emigrera till Amerika, det är den vänsterradikala studentskan Nilgün och slutligen den äldste, Faruk, en lätt alkoholiserad historiker med ett misslyckat äktenskap bakom sig.
Den sjätte berättaren är tjänaren Receps brorson Hasan. Recep och hans bror är utomäktenskapliga söner till Fatmas sedan länge döde man Sêlahattin i en förbindelse med en tjänstekvinna. Detta är en noga bevarad hemlighet endast känd av Fatma och de två bröderna. Romanen liknar ett antikt drama där händelser för mer än 50 år sedan - när Fatma och Sêlahattin var unga - kastar skuggor in i nutiden och får ödesdigra konsekvenser.

	Orhan Pamuk Istanbul Norstedts Orhan Pamuk är en av världens främsta författare, 2006 tilldelas han Nobelpriset i Litteratur. Här skildrar han sin uppväxt och väg till litteraturen samtidigt som han berättar om sin älskade hemstad och dess förhärskande känsla av melankoli. Resultatet: ett grandiost dubbelporträtt.
Istanbul – minnen av en stad är både en självbiografi och stadsporträtt. Orhan Pamuk väver samman sitt eget liv med sin hemstads. Han skildrar sin väg till litteraturen från uppväxten i en bank- och industrifamilj där männen i hans faders generation med framgång skingrade de oerhörda förmögenheter som förfäderna byggt upp. Familjens stora hus, där fastrar och farbröder och kusiner bodde om vartandra ligger i den centrala europeiska delen av Istanbul och från sitt fönster kunde den unge Orhan räkna skeppen på Bosporen och följa de stora eldsvådorna i träpalatsen nere vid stranden på den asiatiska sidan. Familjens gradvisa förfall blir en parallell till Istanbuls stolta fall från mittpunkt i det ottomanska väldet med sin flertusenåriga historia till den utkantsposition som staden och Turkiet förpassades till efter första världskriget. Resultatet har blivit en stad och en kultur fylld av melankoli och Pamuk utreder utförligt den speciella form av melankoli, hüzün, som han och hans landsmän älskar att hänge sig åt. Han berättar också om alla de västerlänningar med Gustave Flaubert i spetsen, som med sina skildringar bidragit till att forma både vår och istanbullbornas bild av sin stad. Istanbul – minnen av en stad är en bok för de många Pamukläsarna och för den ökande skara som intresserar sig för Istanbul, både den gamla staden och den som åter söker sig in mot Europa.

	Orhan Pamuk Mitt namn är röd Norstedts Ingen konflikt är i dag mer aktuell än den mellan öst och väst, islam och kristendom. Orhan Pamuk har sökt sig bakåt i historien, till sultanernas medeltid, för att skildra hur denna konflikt skär rakt genom dagens Turkiet. En kall vinterdag 1591 mördas en miniatyrmålare vid sultan Murat III:s hov och en ung man kan bara vinna sin älskades hjärta om han tar reda på vem som mördade hennes far. Bland målarna smyger sig västerländska idéer om en mer realistisk konst in och hotar den traditionella konsten. Brännpunkten är, då som nu, huruvida västerlandet ska få tränga in och förändra traditionen eller om särdragen ska skyddas och bevaras. Pamuks berättarglädje och språkliga krafter känner inga gränser och han har med rätta jämförts med Umberto Eco.

	Orhan Pamuk Snö Norstedts Snö är en politisk roman med stor giltighet i dagens Turkiet. Romanen utspelas vintern -92 i staden Kars, längst öster ut, nära gränsen till Armenien. Hit kommer Ka, poet med tolv år i exil i Tyskland i bagaget. Egentligen har han kommit för att slå sig ner i barndomsstaden Istanbul men det som lockar med resan till Kars är dels förhoppningen att återse en tidigare flickvän, dels ett uppdrag att för en tidning skildra den våg av självmord som begåtts av unga kvinnor i staden. Tar de livet av sig av politiska skäl? Har det med islamisternas framväxt att göra?
Kars drabbas under hans besök av ett våldsamt snöfall och staden skärs av från omvärlden. Under tiden i staden kommer Ka i kontakt med alla de viktigaste politiska grupperingarna och institutionerna i dagens Turkiet: regeringsorganen, militären, islamisterna, kurderna, gammal och ny vänster. Snö griper rätt in i en politisk diskussion som berör så många fler än turkarna nu sedan Turkiet på allvar söker sig en roll i Europa. Vad är egentligen Turkiet för ett land? Kan vi i väst förstå turkarna? Förstår man i Istanbul vad som händer i Kars? Romanen blev en oerhörd framgång i Turkiet och den utsågs i fjol, när den kom i engelsk översättning, av New York Times till en av de 10 främsta böckerna det året.