Sjukdom och handikapp i litteraturen.
Ett urval av Elinor Johnson.
Böckerna presenteras med omslag och
baksidestext.
|
| |
|

|
Mitch Albom
Tisdagarna med Morrie
Månpocket 2000
"Om
du ska lägga pengarna på en enda bok i år - köp Tisdagarna med
Morrie. Jag lovar: du blir inte besviken."
DAGBLADET
Morrie
Schwartz var Mitch Alboms favoritprofessor, hans mentor och vän. På
examens- dagen lovar Mitch att hålla kontakten men det dröjer tjugo år
innan han hör av sig. Av en händelse får han se sin gamle
sociologiprofessor på teve; Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt
förlamar hans kropp men inte hans sinnes briljans och inte hans lust att
leva ända till slutet. |
|
Mitch
beslutar sig för att besöka Morrie varje tisdag – precis som under
studieåren. De samtalar om kärlek, äktenskap, känslor, förlåtelse,
saknad och död. Deras pånyttfödda vänskap blir till en sista föreläsning
fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva.
"Den
här boken är en kärlekshandling, en gemensam sådan från de två männen,
professorn och hans elev. De för fram budskapen med en lätthet som
endast det riktigt svåra mäktar. Framför allt ger den förtröstan och
en stor glädje."
VÄSTERBOTTENS FOLKBLAD
|
| |
|

|
Jean-Dominique Bauby
Fjärilen i glaskupan
Bokförlaget DN 1997
"I glasmontern avspeglades ansiktet på en man som
såg ut att ha legat i en dioxintunna. Munnen var förvriden, näsan
skadad, håret på ända, blicken fylld av fasa. Ena ögat var ihopsytt
och det andra uppspärrat som ett Kains öga. Jag fixerade den vidgade
pupillen en kort stund innan jag förstod att det faktiskt var jag."
|
|
Den 8 december 1995 förändrades livet i ett slag för
den 42-årige Jean-Dominique Bauby, chefredaktör
för franska Elle och pappa till två barn.
Ett slaganfall förvandlar honom utan förvarning till
ett vårdpaket. Ett kärl brister i hjärnstammen och lämnar ingen
förbindelse mellan hjärnan och kroppen. efter ett par veckor i koma
vaknar han upp på sjukhus. Det enda han kan röra är sitt vänstra
ögonlock. Han kan inte längre vare sig äta, svälja eller andas utan
hjälp. läkarna ställer diagnosen locked in-syndrom.
Tillsammans med förlagsredaktören Claude Mendibil
utvecklar han ett alfabet som bygger på bokstävernas frekvens i
språket: E, S, A, R, I, N ...
Bokstav för bokstav, ord för ord, en blinkning för
ja, två för nej. Så dikterar Jean-Dominique en häpnadsväckande
läsupplevelse, ett vittnesmål om den fullständiga ensamheten i dödens
väntrum, men också en uppfordrande hyllning till livet, kärleken och
medmänniskorna.
Jean-Dominique Bauby avled den 9 mars 1998, tre dagar
efter att boken kommit ut i Frankrike.
|
| |
|

|
J. Bernlef
Förmörkelse
Norstedts 1996
J.
Bernlef (född 1937) är en av Hollands mest produktiva författare.
Tre
tidigare böcker av honom har utgivits av Norstedts:
Hjärnspöken
(1987),
En offentlig hemlighet (1989) och
Stjärnfall (1991
).
|
FöRMÖRKELSE
anknyter till Hjärnspöken, som i jag-form skildrar hur en
Alzheimersjuk människa successivt mister sin identitet. I den nya romanen
har författaren vänt på detta tema: här skildras istället hur
medvetandet stegvis återvänder till en person som drabbats av hjärnblödning
med åtföljande afasi. Boken börjar när berättaren, Kees Zomer,
befinner sig i en bil på väg att sjunka i en nordholländsk kanal. Läsaren
får följa hans irrande färd mot språk och medvetande, tills han
slutligen tas om hand av polisen, identifieras och hämtas av sin hustru.
Bernlefs böcker har stora upplagor i Holland och är översatta till många
språk. Själv har han tolkat åtskilliga svenska författare till nederländska,
bl.a. Tomas Tranströmer och Lars Gustafsson.
|
| |
|

|
Täppas Fogelberg
Blindstyre.
En snubblares berättelse.
Norstedts 1994
"Bli inte fotograf och skaffa inga
fler barn innan vi undersökt om det är ärftligt. du förstår,
va?"
Docenten fladdrar med blicken, skjuter
min journal åt sidan och reser sig för att skynda vidare. Han har mycket
att stå i och jag är bra ett personnummer, ett stycke kött och blod som
har en defekt. |
| Jag håller på
att bli blind, och jag förstår det inte alls. Vill inte förstå, kan
inte förstå och framför allt - törs inte förstå.
Jag är en nagelbitande fyrabarnsfar som
skriver, reser och pratar.
Kulisserna i filmen om mitt liv vittrar
och bilden som kommer till hjärnan är som sållad genom två små
trasiga tesilar. Jag är snubblaren som trampar på sina barn och som
välter bord på restauranger utan att vara berusad.
Tankarna virvlar; jag måste lära mig
att förstå, att växa in i handikappet och ändå leva ett hyggligt liv.
Jag håller på att bli blind, och nu
undrar jag, bland mycket annat: Kan blinda människor flirta, drömma i
bilder och känna allt det där magiska som är det obegripliga, härliga
livet?
Täppas Fogelberg
|
| |
|

|
Pernilla
Glaser
Robson
Jag
är tjugotvå år och min man dog för tre månader sedan.
Om och om igen säger jag det till mig själv.
Bonniers 1995
De
träffas för att arbeta tillsammans med en teateruppsättning och blir förälskade.
Men snart står de inför en sjukdom som ska komma att prägla hela deras
tillvaro.
Under
knappt två år
kämpar de. Oftast tillsammans, ibland var för sig. Båda ställs
de inför känslor och frågor, som de några månader tidigare inte ens
varit i närheten av. |
|
Men
det finns också en vanlig vardag, fylld av vänner och familj, arbete och
fritid, glädje och liv.
Direkt
och osentimentalt skildrar Pernilla Glaser en gemenskap som redan från början
skuggas av döden - det har blivit en bok lika fylld av smärta som av kärlek.
|
| |
|

|
Yvonne Hedlund
Inga händer - inga kakor
SELL'N 1997
Jenny har börjat hata sin kropp. Annat
var det förr, innan reumatismen slog till. Då kände hon sig vacker,
åtrådd och full av energi och kunde föra sig som en feminin fregatta
och vara lekfull och snurrig i kroppen.
Numera händer det att hon inte ens kan ta sig till toaletten när
hon är kissnödig. Men det är inte det jobbigaste. Värre är det med
alla som inte förstår eller inte vill förstå;
försäkringskassepersonal, läkare och bostadsanpassningsmänniskor. De
vill att hon ska vara en diagnos och äta cellgifter och hålla käften. |
| Men Jenny vill inte bara äta en massa
piller, hon vill annat också, som healing, gula bananer och en stor,
underbar hund som heter Bris. Framförallt vill hon ha Mattias. till
vilket pris som helst.
Yvonne Hedlund, själv reumatiker, har
skrivit en rapp, stundom rolig och tankeväckande bok om något som angår
en miljon svenskar. Var åttonde svensk är drabbad av en reumatisk
sjukdom.
|
| |
|

|
Alice Hoffman
En helt vanlig familj
Månpocket 1989
Amanda är en alldeles vanlig elvaåring.
Hon lever för sin gymnastik, hon bråkar med sin åttaårige bror Charlie
och hon längtar till den dag när hon ska bli av med sin tandställning.
En dag får hon hög feber och när den inte har gått över efter ett
dygn tar hennes mamma henne till doktorn. Snart står det klart att det
inte är en vanlig influensa Amanda har drabbats av. Det är AIDS.
|
|
En helt vanlig familj handlar om
Amanda, hennes familj och en småstad i New England – en orörd idyll
där ingen hade kunnat drömma om att något sådant som aids skulle kunna
drabba dem och tvinga dem till svåra ställningstaganden. Osentimentalt
men med stor värme skildrar Alice Hoffman hur de olika familjemedlemmarna
förhåller sig i dödens närhet och hur de bemöter omgivningens ofta
obegripliga reaktioner.
"Gripande och insiktsfullt."
Helena Sträng, ÖC
"Väl värd att läsa, inte minst
för dem som vill förstå den aidsverklighet människor kanske i det
tysta lever i. Författaren visar också att sjukdomen inte bara slår mot
de sjuka själva, utan mot deras familjer, och hela deras omgivning.
"
Anna Eklund KVÄLLSPOSTEN
|
| |
|

|
Louise Hoffsten
Blues
Bokförlaget DN/pocket pocket 1999
Genom smärtan föds stor konst, sägs
det. Jag vet inte om mitt artisteri är större men en sak är säker: en
förändring har skett.
Förr när jag ställde mig på scen sa
jag: se mig, hör mig!
Jag duger någonting till för jag kan sjunga!
Nu säger jag: se mig, hör mig för jag
har någonting att berätta!
Artisteri är att blotta sig. |
| Förr ansträngde
jag mig för att bli perfekt och vacker.
Nu är jag naknare än någonsin och en
naken människa är inte perfekt.
Det är det som är så vackert!
Jag berättade för en författande vän
att jag ville skriva en bok. "Men jag har inte språk nog", sa
jag.
"Att briljera med språk är som att
waila", sa han. "Håll dig till melodin."
Jag måste nu lära mig lita på melodin
också när jag skriver.
Jag har inget val, för jag har något
att berätta.
|
| |
|

|
Peter Pohl
Jag är kvar hos er
Rabén & Sjögren 2000
Du läste kortet. Förundrad gömde du det bland övriga
minnen av mig.
Det var det sista jag skrev, Hanna, och du ska veta att
orden, som själva är nästan ingenting, gömmer hela den sanna världen,
den som vi alltid har anat bortom våra skrattande lekar och inuti vårt
lekande allvar och omkring vår allvarliga vänskap. |
| En dag långt borta i tiden ska
du ta fram kortet igen, Hanna. Ta fram det, läsa och upptäcka vad orden
gömmer. Det ska dröja länge till dess men det är ingen brådska. Jag
är kvar hos dig så länge du vill, och väntar samtidigt långt där
borta. Att nära intill dig är samma som fjärran långt borta kan inte förklaras
med hjälp av tid eller rum, men den dag då du förstår orden kommer du
även att förstå den förklaring de rymmer.
En oförglömlig roman om Anna, 15 år, som vet att hon
snart ska dö. Peter Pohl är en mästare på att berätta. Här ger han
oss en läsupplevelse som går rakt in i hjärtat.
|
| |
|

|
Christel och Isabell Zachert
Vi möts i himlen
Wahlströms 1994
Isabell
Zachert är femton år när hon får beskedet att hon har en elakartad tumör
i lungorna. För henne själv och hennes anhöriga börjar en kapplöpning
med tiden. Och ett år fyllt av hopp och förtvivlan.
Men
Isabell låter sig inte besegras. Hennes livsglädje, beslutsamhet och
stora mod gör trots allt hennes sista tid ljus och glädjerik, samtidigt
som hon förbereder både sig själv och sin familj på att hon ska dö.
Tron på livets mening bevarar hon till slutet. ”Jag kan ge så många
nytt mod, och kanske kan jag lindra deras ångest inför döden.” Dessa
är de sista ord Isabell skriver ned – och de är samtidigt hennes
testamente. |
|
Tio
år efter sin dotters död skriver Christel Zachert Vi möts i himlen.
Här har hon samlat och
bearbetat tankar, samtal, brev och dagboksanteckningar från Isabells
sista år.
|
| |
|

|
Å herregud, mitt i semestern.
En antologi
Karolinska University Press 1999
Å
herregud, mitt i semestern också. Så bryter sjukdomen in mitt i livet.
Alltid olämpligt. 41 författare från Sören Kierkegaard till Astrid
Lindgren skildrar lidandet ur ett djupt mänskligt perspektiv.
Det är första gången i Sverige som en antologi av den här typen
lanseras för att fylla behovet av en annan dimension i utbildningen av läkare
och vårdpersonal. |
|
Enbart
medicinska faktakunskaper räcker inte. För att ge rätt behandling och vård
måste all vårdpersonal ha empatisk kompetens, kunna föra den rätta
dialogen med patienten och se människan bakom diagnosen. Att läsa om
Skorpan och Jonathans möte med döden i Astrid Lindgrens Bröderna
Lejonhjärta kan ge perspektiv på det oerhört svåra när barn möter döden.
Pernilla Glasers kamp för sin älskade, som cancern drabbar som ung, ger
ord, ger känsla, ger livet bakom cellgifter och provtagningar. Ulla
Isaksson skildrar hur hennes älskade glider ifrån henne in i Alzheimer-mörkret
och Simone de Beauvoir hur mamman dör i sin tumörsjukdom.
Det
här är Sveriges första antologi om lidande, dom och vård. En handbok i
empati, för den som vill lära sig lyssna och förstå.
|