|
Shall I compare thee to a summer’s day?
Thou art more lovely and more
temperate.
Rough winds do shake the darling
buds of May,
And summer’s lease hath all too
short a date.
Sometime too hot the eye of heaven
shines,
And often is his gold complexion
dimm’d;
And every fair from fair sometime
declines,
By chance, or nature’s changing
course, untrimm’d;
But thy eternal summer shall not
fade,
Nor lose possession of that fair
thou ow’st,
Nor shall Death brag thou wander’st
in his shade,
When in eternal lines to time thou
grow’st.
So long as men can breathe or eyes
can see,
So long lives this, and this gives
life to thee.
|
-
- Ska du bli jämförd med en
sommardag?
- Du är mer älsklig, mera lagom het;
- majs blida knoppar bryts av
blåstens tag
- och alla sommarens kontrakt går
bet.
- Ibland är solens ansikte för varmt
- och ofta mörknar hennes gyllne
drag.
- Allt vackert tacklar av och får
det armt,
- bryts ner av ödet och naturens
lag.
- Din sommarglans ska aldrig blekna
av
- och mista allt på Dödens direktiv,
- Han lyckas aldrig skryta med din
grav,
- min dikt och dina barn ger evigt
liv;
- Så länge män kan andas, ögon se,
- Ska detta leva kvar och liv dig
ge.
|