Ur Stanzer

 

Att lös oss rycka

när än vår lycka

är ung, vi tycka

en bitter kur.

Men om vi stannat,

vad blev det annat

än hjärtat fann att

det satts i bur.

När år stämt ner oss,

han överger oss,

den gossen Eros,

de unges gäst.

Fast djärv och vågsam,

fast skarp och plågsam,

den bittra kuren kurerar bäst.

 

(Övers. av Gustaf Fröding)